En tanke

Jag var på mitt första föräldramöte på Rasmus förskola igår och mötet inleddes med att vi som föräldrar fick presentera oss och berätta vilket barn man var mamma eller pappa till. Det var EN pappa med på mötet och resten var mammor. När det var pappans tur att presentera sig sa han något i stil med:
-Jag heter x och är pappa till x som är (och nu kommer uppenbarligen det roliga) som är 2 år...nej jag menar 2,5...snart...
Alla mammor började fnissa och skratta, för det är ju så himla roligt och gulligt när pappor inte vet den exakta åldern på sitt/sina barn.
Hade jag sagt fel ålder på Rasmus hade de andra mammorna garanterat stirrat på mig som om jag inte vore klok, de hade säkert ropat: -Bu!! också för den delen.
När pappor inte kan sina barn personnummer är det samma sak där, det är förlåtet direkt, för det är ju inte lätt att komma ihåg eller hur??
Om jag skulle missa mina barns personnummer eller snubbla på siffrorna skulle det vara långt ifrån förlåtet, jag skulle säkert bli anmäld för att vara en dålig mamma.
 
Ville bara säga det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0