Hur var förlossningen?

Jo tack, det var väl inte så farligt ;). Man glömmer snabbt, men jag kan med all säkerhet lova att jag skulle kunna göra om det. Jag är nöjd med min förlossning och om man ser till det stora hela så gick det väldigt bra.
 
Värkarna var jobbiga för mig då de startade så tidigt (måndagskväll) och han kom ut torsdagsmorgon. Nätterna innan förlossningen åkte vi fram och tillbaka på BB men de skickade hem oss. När jag sen hade läkartid och barnmorsketid på Kvinnohälsan på onsdagseftermiddagen och de fick hjälpa mig där att ta värkarna blev min läkare upprörd över att de hade skickat hem oss! Då hade jag ca 3 värkar på 10 minuter. Min läkare skrev in i min journal att när vi kommer in nästa gång så får de inte skicka hem oss, hon skrev även att de skulle vara aktiva, sätta EDA tidigt och ta hål på hinnorna om det skulle behövas. Tack! Äntligen någon som lyssnar. Min läkare tyckte vi skulle åka in till förlossningen där och då men då skulle jag minsann hem och "fika" lite först?!?! Vad tänker man med?? 
 
Vi kom in till förlossningen vid 17.00 på onsdagen och ut kom han på morgonen torsdag 16/1 kl: 04.32. 
Barnmorskorna gjorde som de hade blivit tillsagda och var väldigt aktiva, hål på hinnorna behövde de aldrig ta, de gick ändå. Jag fick värkstimulerande dropp som drogs på lite väl mkt och jag fick det jobbigt med ca 7 värkar på 10 min och hann aldrig hämta andan emellan. De skruvade ner det men det var lite sent att "backa bandet" då. 
Jag fick chansen att vila efter de hade satt EDA, som i sin tur var en riktig skräckupplevelse att ta! Allt är ju individuellt men för mig var detta riktigt hemskt. Det värsta var när narkosläkaren satte lokalbedövningen i ryggen, då skrek och grät jag på ett sätt jag aldrig gjort förut, fy f_n, jag mår dåligt när jag tänker på det. Men hur som helst var detta ändå en jättebra bedövning och jag fick äntligen vila genom mina aktiva värkar som jag hade dragits med i flera dagar. Tummen upp för lustgasen det var rena himmelriket att befinna sig i Lustgaslandet.
 
Tyckte först det gick lite långsamt med alla dessa centimetrar, 4,5,6, men sedan hände nått. Jag satte mig upp på sängkanten och på bara 30 min var vi där, 10 centimeter och det var dags att krysta. Jag förstod aldrig att det hade gått så fort och försökte förklara för dom att jag inte var "redo" än. Tyckte det var konstigt när hon tog på sig förkläde helt plötsligt och bad mig att krysta?? Men jösses, var är alla människor? Och varför är inte lamporna tända? I min värld där jag har ett kejsarsnitt i bagaget trodde jag det skulle rusa in massor med människor och tända upp strålkastarna i taket när det var dags. Så gick det visst inte till. Jag krystade i 30 min sen kom han ut. Jag var lite chockad över hela situationen och att det gick så snabbt i slutet. Barnmorskan lappade ihop mig vilket inte var så farligt och jag mår jättebra nu efteråt.
Jag hade ju snygga ögonfransar iaf under hela förlossningen, så värt det.
 
 
 
 

RSS 2.0