Efter att ha hämtat en liten pojke på dagis som ville gå åt fel håll hem, eller inte gå alls, som jag fick jaga, släpa, bära, lirka med är jag lite trött. När vi väl kom hem (jag fick bära honom vågrätt sista biten hem, gråtandes av ilska, trötthet, hunger) var det "äntligen" dags att börja med middag. Rasmus hittade en skål med russin och havrefras på köksbänken efter att ha dragit omkring på sin tripptrapp-stol och klättrat upp och ner på medans jag hackade lök, blev han lite sysselsatt. Jag gjorde en pastasås som jag hade tänkt att lägga ut receptet på om jag hade orkat, så det får bli en annan gång. Vips som det är står R högst upp på stolen och tappar självklart sin skål på golvet så det sprider sig russin och havrefras över hela köket, snabbt ner och trampa runt lite i det barfota som grädde på moset. Hacka hacka, koka, mixa och snart är maten på bordet. Jag ska bara ta ut ett oöppnat mjölkpaket på översta hyllan i kylskåpet och tappa det i golvet så att det spricker och snart har vi en hel frukost på golvet. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och så har vi torkat upp allt och gråter inte över spilld mjölk.

Duka, på med haklapp, skåla med mjölk och sedan äter vi. Tack för maten och in i badrummet för ett bad och snälla tryck inte din hand full med pastasås på den vita väggen utanför badrumsdörren, försent.

Bada bada bada och sedan upp för kvällsfix och inhalera astmamedicin för det rossliga bröstet. Välling, mörkläggning av sovrum och sedan boken "Godnatt Alfons Åberg" vi sjunger "Idas sommarvisa" och prinsen somnar tryggt på sitt rum med sin bok i sin famn.

Underbara älskade Rasmus ♥.