Inskolning - första lämningen

Det verkade som om Rasmus kände att det var något på gång. Han var inte jättepigg på att gå in till dagis så jag fick bära in honom. Väl inne gick han till ytterdörren, crap. Bära igen.
Av med overall och diverse ytterkläder gav Ann snuttis och nappen så hon var beredd med trygghetsprylarna. Hon lyfte upp Rasmus och han fick gosa med sin snuttis, började åla sig i famnen och när jag sa - Hejdå Rasmus, mamma kommer och hämtar dig sen. Vi ses snart! Började han gråta, fuck.
Ann och Rasmus gick in och jag gick för att ta på mig mina skor. Jag hörde hur Rasmus grät och grät. Aldrig har det tagit så lång tid för mig att snöra kängorna. Jag stod kvar en stund vid ytterdörren och lyssnade...kunde han inte bara sluta gråta! Men det gjorde han inte och jag var tvungen att öppna dörren och gå ;(. Vid det här laget var jag genomsvettig.
 
Om en stund ska jag gå och hämta honom.
 
Som jag längtar efter dig mitt lilla hjärta ♥.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Ja det känns i hjärtat:(

2013-01-16 @ 20:59:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0