Vecka 36 och borttappad kanin

Allt såg perfekt ut på tillväxtultraljudet idag och lillebror väger ca 2,4 kg. Samtalet med Susanna gick också bra och jag känner att jag har bra människor omkring mig. BF är den 14/1 och den 7/1 har jag fått tid för hinnsvepning, hon ska även kolla hur det ser ut nästa vecka samtidigt som jag ska till min BM på Kvinnohälsan.
Jag nämnde att vi ska försöka vara hemma så länge det går men det tyckte hon inte var någon bra idé. I och med att jag är snittad tidigare vill de ha extra koll på hur kroppen (ärret??) reagerar på värkarna. Det är väl lika bra det då så är man i säkra händer och vi har ju en mil att köra in till US med.

Rasmus har haft det jättebra hos farmor idag och imorgon blir det dagis för honom. När vi skulle hämta honom berättade Birgitta att snuttis var väck, borta, gone. De hittade den inte någonstans och den var troligtvis tappad ute! Jag sa att vi inte åker hem utan den utan att vi måste hitta den. Det var ingen panik och Rasmus var införstådd på att den var borta, men det går ju inte med någon annan. Stackars Birgitta tog på sig hela skulden och sa att Rasmus fick ta detta med henne. 
Farbror Peter kom till undsättning och tog sin cykel och cyklade ut i mörkret på uppdrag: rescue Snuttis. Han var borta en bra stund men efter ett tag kom han tillbaka med den beiga kaninen. Han hade hittat den på gräsmattan i diket bredvid cykelbanan. Gissa om någon blev glad? Och vi vuxna kunde andas ut!

Kommentarer
Postat av: Mamma

Håller andan när jag läser,vilket drama med lyckligt slut:))

2013-12-12 @ 21:06:57
Postat av: Annie

Åh vilken lycka! Snuttis är återfunnen❤️

2013-12-13 @ 06:44:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0